EN AV DET SENASTE ÅRETS FYRTIOELVA IDENTITETSKRISER

Igår hade jag en sån jävla dipp. Kände mig totalt förvirrad och disconnectad från mig själv - vem jag är, vem jag vill vara, vart jag är på väg, vart jag vill vara på väg, you name it.

När jag loggade in här imorse såg jag att jag börjat skriva på detta igår när jag var mitt uppe i den värsta stormen. Rätt bra representation av vad som pågick i mitt huvud ändå haha.

De senaste dagarna har jag totalt tappat min MediYoga, som jag annars gör varje morgon. För att landa i mig själv och för att inte fastna i det babblande egot/tankarna, där det är som att befinna sig i en torktumlare av förvirring (ja herregud SE OVAN). Aka prick hur jag mådde igår.

Det började med att jag kände en diffus stresskänsla i kroppen i mitten av förra veckan, vilket gjorde att jag för första gången på länge knappt orkade sitta kvar i min yoga och meditation (insåg sen att det berodde på järnbrist så har börjat med järntabletter nu). MediYogan handlar så starkt om att möta sig själv på mattan. Och jag pallade verkligen inte möta mig själv. Stresskänslorna i kroppen triggade stresstankar som triggade nya känslor, nya tankar, nya känslor, nya tankar. Och så var spiralen igång.

Och även om jag VET att det är då jag behöver yogan som allra mest så är det då jag vill göra den som allra minst. Så jag sket i det. Och det kulminerade i söndags i en känsla av totalt självtvivel, hopplöshet, förvirring kring VARFÖR jag är så dum i huvudet att jag lämnar en fast tjänst och en karriär som är på väg någonstans för att helt definiera om mig själv och vad jag sysslar med. För vem fan kommer bry sig. BLABLABLABLA - egot gick loss där inne och offerrollen fick agera snuttefilt.

Imorse var jag skittrött och det absolut sista i hela världen jag ville göra var att röra mig upp från det varma täcket och gå bort till min yogamatta men nu fick det vara nog. Jag sa till mig själv att NU RESER DU DIG OCH SÅ GER DU DIG SJÄLV DET DÄR SOM DU EGENTLIGEN BEHÖVER. Inte det där som tankarna försöker säga åt dig att du behöver (aka dra täcket över huvudet). Så jag gjorde yogan, och insåg för ettusenetthundratjugoandra gången att det jag springer runt som en galning och letar efter när jag är gisslan till mina tankar är så svårt att hitta för att det är något jag redan har. Jag behöver bara hitta hem. Och direkt när jag hittar in i kroppen och bort från huvudet, även om det ibland bara är i korta moments, hittar jag till det där som är lugnt och stilla och sjävklart. Och plötsligt kändes alla mina idéer och projekt bra igen, och jag behövde inte TÄNKA så himla mycket på vem fasen jag egentligen är. Jag bara visste.

Och jag påmindes (igen) om varför jag sagt upp mig, och varför jag försöker bygga det jag gör. För att det är MediYogan som gett mig stunder av lugn, stillhet och självkärlek. Som har hjälpt mig att observera alla mantran av självkritik och självförakt som följde med mig så himla länge. Som har gett mig stunder utan dem. Som har gett mig en känsla av att vara HEMMA. Och som många gånger förr så påmindes jag om att DETTA ÄR JU GREJEN.

Så hej sista veckan i januari 2022. Denna vecka har jag massa nya roliga projekt som är i full gång. Vi pratar tema podd, youtube och ny webkurs.

Tack och hej, då kör vi igång denna vecka eller vad säger ni. <3

 

Lämna en kommentar